Hej,hallå.

Inser att det gått över en månad sedan jag bloggat...Det är lite för mycket runt mej och med mej.

Dels ny arbetsträning,men också saker som är inplanerade sedan länge,men liksom blir för mycket när det väl är dags.

Utöver det ska högskoleprovet snart skrivas,jag började repetera lite på förra arbetsträningen när jag hade för lite att göra.Men den senaste tiden har det verkligen inte funnits någon ork alls.

Jag är helt slut i både huvud och kropp,och just nu förstår jag inte hur man får ihop livet med allt man vill göra i relation till vad som faktiskt är fysiskt möjligt.

De två senaste veckorna har jag haft ont varje dag.Varenda jävla dag.Sådär så man bara vill lägga sej i fosterställning och gråta ut smärtan.Kanske inte för att det gör SÅ ont,utan mer för att det inte blir någon paus från det onda.

När jag berättar att jag har haft si eller så ont si eller så länge följs det alltid av frågan om vad jag har gjort.Vad det är som är annorlunda.

Men jag ser inget direkt samband.Det är inget mönster som följs-smärtan verkar leva sitt eget liv och komma och gå som den vill.Näe,nu hårddrar jag delvis-det är klart att det finns saker som jag är medveten om gör det sämre,men det undviker jag i den mån jag kan.

För någon dag sedan började jag googla på steloperation,SRS osv.Man kan lätt bli nedslagen av det som går att läsa,det är statistik hit och dit,och den ganska relevanta frågan om man verkligen blir bättre av operation?Jag vill inte riktigt hänga upp mej på det där för mycket,för det var inte den muntraste läsningen.

Men den läsningen i kombination med att det inte går så bra just nu gör väl att man inte är mer än människa och undrar hur det kommer bli?

Jag minns inte om jag skrivit det,men min läkare tror inte att jag kommer kunna jobba heltid igen.

Nu har jag gett upp det här med att bita ihop och härda ut,idag tog jag en Panocod.

Det innebär att jag kommer krascha magen och vara trött,men det innebär också att jag (förhoppningsvis)kommer kunna sova en hel natt-det behöver jag nu.

 

SaraEmma

8 oktober 2015 21:58

Å va tråkigt att läsa Liza... Förstår precis vad du menar. Det är precis samma läge här. Tycker också det är så konstigt hur smärtan varierar, visst vet man vissa saker som förvärrar men ibland hittar man ingen orsak. Det är sååå svårt att acceptera detta, ska man aldrig bli bättre än såhär? Ortopeden jag var hos igår pratade om KBT och att lära sig var ens gränser går, att inte pressa sig för mycket. Det kan man ju lätt tolka som att mycket bättre tror han inte jag blir...
Många kramar!

http://ryggresan.bloggplatsen.se

 

Liza

18 oktober 2015 15:20

Ja fy fasen Sara! :( Det är svårt att acceptera det läget,eller den ovissheten som det innebär.Aha,vad känner du själv inför KBT då?Tror du det kan hjälpa dej?Nä,så himla svårt att veta hur det blir.Till mej säger dom olika från gång till gång om jag kan bli bättre-det blir mest lite förvirrande att inte veta om det kan bli bättre eller inte...Massa kramar till dej!

http://inmyplace.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hörni, det verkar som att det är dags. Dags att få ett slags avslut.   Det har gått 2,5 år sedan senaste operationen av ryggen.Och visst, det har blivit mycket bättre än det var då, och bättre än det var innan steloperationen. Men det verkar ...

Som ni märker hänger jag inte här så ofta...   Om man ska gå direkt på en ryggrapport så är den skaplig, i torsdags var första (och hittills enda) smärtfria dagen på nästan 3 månader. Jag tror inte att jag har så mycket mindre ont nu, men jag h...

Hej! Vad fort sommar och semester gick, men relativt snart har vi semester igen så jag ska inte klaga :)   Har lite saker jag vill ta upp i dagens inlägg,så nu kör vi.   -Semestern var utmärkt, hann och orkade med ungefär vad jag hade hoppa...

  Dags för en liten rapportering om hur det går för mej nu :) Jag kom in på utbildningen jag sökte till hösten!Såå himla nöjd. Nu vet jag att jag kommer in på utbildningar jag är intresserad av-jag skrev högskoleprovet i höstas för att öka chan...

Nu har det gått 2 veckor sedan jag cyklade. Det har varit två veckor med smärta varje dag.Inte sån där smärta som gör att man måste ligga ner, mer molande i bakgrunden för att hugga till ibland. Men den har funnits där hela tiden.   Min sjukskr...